v 30
Skulle bebis behöva födas nu skulle han ha en väldigt god chans att klara sig utan men i framtiden.
Känns skönt att vara på "rätt sida".
Jag var på Storken igår för kontroll. Alla värden var jättebra, både urin och trycket.
Då blir man lite småpaff eftersom jag typ ställer in mej på nederlag varje gång jag går dit.
Skönt att allt är som det ska.
Hjärtslagen slog så fint och SF-måttet har gått upp till normalkurvan men liite i underkant.
Hade ett mått på 25 cm i v 29 alltså. Förra kontrollen var måttet på 22 cm så växer gör magen=)
Jag är även väldigt speciell då jag har den mest ovanliga blodgruppen som finns, AB -.
1 % av Sveriges befolkning har AB-. Dessutom är jag RH- och det är 15 % som är.
Speciell på ett lite mindre bra sätt kan man säga=S.
Lite kortfattat:
Elliot har en positiv blodgrupp vilket innebar att jag efter förlossningen fick en spruta för att inte börja bilda antikroppar.
Än så länge har inga antikroppar visats på blodproverna men OM det gör det kan det innebära att allt i min kropp försöker att stöta bort barnet. Skulle jag vara med om en olycka, hård spark i magen eller tex vändningsförsök av bebis så måste jag får en spruta direkt ifall moderkakan skulle rubbas och mitt och bebis blod blandas.
Börjar intikropparna ta fart så kan bebis drabbas på olika sätt och i värsta fall inte överleva.
Så sjukt att tänka på!! Som tur är är det väldigt ovanligt och större blir risken ju fler gånger man är gravid.
Fler blodprover tas ju närmre BF jag kommer så dom håller koll på mej!
Varken detta eller havandeskapsförgiftning fanns i min hjärna vid första graviditeten men nu är man så mycket mer medveten om vad som egentligen kan hända, och det snurrar runt i tankarna ständigt!
Tänk att en sån här liten minimänniska ska komma till oss snart igen=). Längtar!!
Elliot ett par dagar gammal på Neo. Lilla grodan=)
oj vad tiden går fort när man ser lilla Elliot som nyfödd, känns inte som det är över 3 år sedan.